v.45
eftersom julia hade lagt in alla våra bilder på datorn var det bara att börja välja ut de bästa bilderna. självklart såg inte bilderna exakt så bra ut som jag hade föreställt mig, men jag var ändå nöjd. problemet som vi hade med ljussättningen märktes inte nämnvärt; visserligen var bakgrunden väldigt gulfärgad men det går att ordna i photoshop. efter att jag hade funnit min absoluta favorit började jag bearbeta den; ganska snabbt insåg jag dock att jag tidigare inte alls hade insett (eller om jag nu hade gjort det, men att julia övertygade mig om att det var lätt) hur svårt det är att rätta till skuggor m.m. i photoshop. efter en lätt panikångestattack och en utskällning från julia som tyckte att vi andra inte var riktigt seriösa skärpte jag till mig och frågade göran om hjälp. efter en jättebra genomgång kunde jag börja sudda bort den största skuggan, vilket inte var världens lättaste. mycket mer än så hann jag inte med eftersom jag skulle till tandläkaren.
på onsdag har vi ju vårt samtal och jag ska på ett möte så min nästa lektion får bli på fredag. då ska jag försöka komma så långt som möjligt med bilden, för nu börjar jag längta efter att ta nästa bild. ännu har jag ingen idé, eftersom hela det här projektet har stannat upp litegrann. inspirationen har försvunnit helt, men jag lovar att den kommer att vara tillbaka snart. något som i alla fall känns bra är att vi jobbar mer självständigt nu, fastän vi är ett team. det känns bra, och alla kan satsa så mycket som de vill. visserligen tror jag att alla vi lyckas så bra som möjligt, men man jobbar olika och då är det bra att kunna göra allt i sin egen takt och på sitt eget lilla speciella vis.
bilden på ida har jag nu överlämnat till julia. hon tog just den bilden jag hade gjort klart för henne om att jag inte tyckte att vi skulle ta och började jobba med den när jag var bortrest. det spelar faktiskt ingen större roll för mig längre eftersom det ändå var hon som tog de flesta bilderna, så i framtiden räknar vi den som enbart hennes. ingen idé att tjata på henne.
eftersom julia hade lagt in alla våra bilder på datorn var det bara att börja välja ut de bästa bilderna. självklart såg inte bilderna exakt så bra ut som jag hade föreställt mig, men jag var ändå nöjd. problemet som vi hade med ljussättningen märktes inte nämnvärt; visserligen var bakgrunden väldigt gulfärgad men det går att ordna i photoshop. efter att jag hade funnit min absoluta favorit började jag bearbeta den; ganska snabbt insåg jag dock att jag tidigare inte alls hade insett (eller om jag nu hade gjort det, men att julia övertygade mig om att det var lätt) hur svårt det är att rätta till skuggor m.m. i photoshop. efter en lätt panikångestattack och en utskällning från julia som tyckte att vi andra inte var riktigt seriösa skärpte jag till mig och frågade göran om hjälp. efter en jättebra genomgång kunde jag börja sudda bort den största skuggan, vilket inte var världens lättaste. mycket mer än så hann jag inte med eftersom jag skulle till tandläkaren.
på onsdag har vi ju vårt samtal och jag ska på ett möte så min nästa lektion får bli på fredag. då ska jag försöka komma så långt som möjligt med bilden, för nu börjar jag längta efter att ta nästa bild. ännu har jag ingen idé, eftersom hela det här projektet har stannat upp litegrann. inspirationen har försvunnit helt, men jag lovar att den kommer att vara tillbaka snart. något som i alla fall känns bra är att vi jobbar mer självständigt nu, fastän vi är ett team. det känns bra, och alla kan satsa så mycket som de vill. visserligen tror jag att alla vi lyckas så bra som möjligt, men man jobbar olika och då är det bra att kunna göra allt i sin egen takt och på sitt eget lilla speciella vis.
bilden på ida har jag nu överlämnat till julia. hon tog just den bilden jag hade gjort klart för henne om att jag inte tyckte att vi skulle ta och började jobba med den när jag var bortrest. det spelar faktiskt ingen större roll för mig längre eftersom det ändå var hon som tog de flesta bilderna, så i framtiden räknar vi den som enbart hennes. ingen idé att tjata på henne.

0 Comments:
Post a Comment
<< Home