v. 48

som du kanske märkte var jag sjuk idag, men jag har ändå inte suttit sysslolös. jag har skrivit en ny projektplan (jag hörde från filippa att man ska göra det, så jag tog ett eget initiativ) och kommit fram till vad jag vill göra med min del i utställningen. äntligen! sedan det senaste nederlaget har jag varit helt inspirationslös och nästan fått en psykos då jag inte har haft en aning om vad jag skulle bidra med till detta projekt, men nu har jag bestämt mig. om jag minns rätt (jag tror att vi i gruppen behöver snacka igenom det hela en gång till, vem vet om jag har missuppfattat allt och är helt ute och cyklar) ska vårt nya tema vara människan, brett och fint. jag ska på olika vis gestalta människor som döljer en del av sig själva. jag har ganska klart för mig hur bilderna ska se ut och vad de ska dölja, men eftersom jag inte får planera för mycket har jag ingen exakt bild i huvudet. jag tror i alla fall att det kan bli bra, eftersom det är något jag tycker är intressant. detta ska jag ta tag i så fort studion är ledig, det ska jag kolla upp imorgon. den första modellen är redan fixad och klar, nu återstår att övertala de andra. jag tror inte att min far är alltför sugen på att klä ut sig till kvinna men jag ska göra mitt bästa.

v.46-47

jag har gjort mitt bästa med mun-på-kind-äter-kaka-bilden men insett att jag inte har tillräckligt med kunskap för att få den bra nog att platsa i en utställning. detta gör inte speciellt mycket då vi ändå har ändrat temat på vår utställning: vi ska istället fota människan. att temat är så pass brett är skönt eftersom vi efterhand har glidit ifrån varandra när det kommer till idéer. nu får vi möjlighet att göra det vi själva vill. jag har mina funderingar på att gestalta 2000-talets människa på olika sätt, ganska enkelt. inga stora idéer, som med surrealismen ;) jag ska ta ditt råd per, och inte tänka eller planera för mycket.
jag antar att jag/vi måste göra en helt ny projektplan och tidsplan; den kommer så fort vi har fått helt klart för oss hur vi ska göra.

v.45

eftersom julia hade lagt in alla våra bilder på datorn var det bara att börja välja ut de bästa bilderna. självklart såg inte bilderna exakt så bra ut som jag hade föreställt mig, men jag var ändå nöjd. problemet som vi hade med ljussättningen märktes inte nämnvärt; visserligen var bakgrunden väldigt gulfärgad men det går att ordna i photoshop. efter att jag hade funnit min absoluta favorit började jag bearbeta den; ganska snabbt insåg jag dock att jag tidigare inte alls hade insett (eller om jag nu hade gjort det, men att julia övertygade mig om att det var lätt) hur svårt det är att rätta till skuggor m.m. i photoshop. efter en lätt panikångestattack och en utskällning från julia som tyckte att vi andra inte var riktigt seriösa skärpte jag till mig och frågade göran om hjälp. efter en jättebra genomgång kunde jag börja sudda bort den största skuggan, vilket inte var världens lättaste. mycket mer än så hann jag inte med eftersom jag skulle till tandläkaren.
på onsdag har vi ju vårt samtal och jag ska på ett möte så min nästa lektion får bli på fredag. då ska jag försöka komma så långt som möjligt med bilden, för nu börjar jag längta efter att ta nästa bild. ännu har jag ingen idé, eftersom hela det här projektet har stannat upp litegrann. inspirationen har försvunnit helt, men jag lovar att den kommer att vara tillbaka snart. något som i alla fall känns bra är att vi jobbar mer självständigt nu, fastän vi är ett team. det känns bra, och alla kan satsa så mycket som de vill. visserligen tror jag att alla vi lyckas så bra som möjligt, men man jobbar olika och då är det bra att kunna göra allt i sin egen takt och på sitt eget lilla speciella vis.
bilden på ida har jag nu överlämnat till julia. hon tog just den bilden jag hade gjort klart för henne om att jag inte tyckte att vi skulle ta och började jobba med den när jag var bortrest. det spelar faktiskt ingen större roll för mig längre eftersom det ändå var hon som tog de flesta bilderna, så i framtiden räknar vi den som enbart hennes. ingen idé att tjata på henne.