v. 4

jag har lyckats med det man skulle kunna tro var omöjligt: att framkalla bilderna helt korrekt! nu hänger de och torkar i vår lilla skrubb, eftersom jag har delat upp veckans lektion på två dagar. imorgon ska jag göra en kontaktkarta och testa några av bilderna.
det känns nästan lite läskigt när det börjar närma sig slutet (om det nu inte visar sig att nåt inte stämmer, och jag måste börja om från scratch igen). jag kommer att få beslutsångest, vilka bilder ska jag ta? hur ska jag kopiera upp dem på bästa sätt?
vi har diskuterat typ av utställning idag, cristine ansåg att vi inte hade så mycket till val: "det blir väl det där lilla fönstret". både jag och hanna vill däremot ha en alternativ utställning, möjligtvis trycka upp bilderna på tröjor och gå runt i dem under ett par dagar, beroende på hur många bilder som får plats på en. det känns åtminstone lite roligt.

v. 3

när jag var liten tyckte jag mycket om att rita. jag hade jämt världens visioner men när jag försökte återskapa dessa på papper blev det aldrig riktigt rätt; alltid var någon detalj som fel. snabbt blev teckningen sönderriven och lämnad åt sitt öde.
antagligen är det därför jag inte känner mig riktigt nöjd efter dagens fotografering.
trots det faktum att allt inte ser riktigt likadant ut som det gör i huvudet tror jag att det gick bra; modellerna var till belåtenhet och jag fick till en hel del bilder, så det borde inte vara några problem med att hitta några exemplar som passar till utställningen. förmodligen behövs det ändå fler - jag hade tänkt ta precis alla idag men jag skulle inte bli förvånad om bilderna liksom förra gången blir förstörda på något vis. i så fall byter jag idé, jag orkar inte besvära mina stackars morföräldrar eller kompisar längre. det tar ju faktiskt ett tag att sminka och klä på de små liven. idag fick de i alla fall lön för mödan (en varsin polkagrisstång) och tyckte säkerligen att det var jättekul att få vara så "fina" för några timmar.
ändå får jag verkligen ångest om dessa bilder inte blir som de ska; det var inte långtifrån att jag satte eld på mormors gamla, fina tapet. ett stort brännmärke lämnade jag kvar, så jag hoppas att bilderna blir så pass bra att det jämnar ut sig.
det känns spännande med utställningen just nu; vi har alla tolkat temat på olika vis och det kommer därför att bli kul att se resultatet. det känns som att vi har börjat röra lite på oss; produktionen är igång.

med det gamla året stannade de gamla idéerna, med 2007 kom de nya, fräscha! tanken på en tanke med bilderna har förkastats; numera handlar det om att ta bilder som jag känner för att ta och som jag tror blir snygga. förhoppningsvis skänker de därmed lite livsglädje till andra. tolkning sker på egen risk.
de första bilderna till denna serie tog jag i söndags, men av någon anledning lyckades jag förstöra en del av korten när jag framkallade dem. imorgon ska jag kopiera upp några av dem och se om de godkänns, i annat fall får jag helt enkelt ta om dem; ett sådant litet snedsteg ska inte få stoppa mig.